Sånt som fanns.

Att vakna upp på morgonen med ett pirr i magen efter en dröm man inte trodde var en dröm är det mest jobbigaste som finns har jag insett den senaste tiden.
Att den man vill ha mest i världen också vill ha en, vakna med ett leende på läpparna och känna sig rätt okej lycklig och sedan inse att allt var en dröm och ingenting drar ner en så hårt.
Har insett att det inte går att leva i den dröm jag left i de senaste månaderna, att se verkligenheten som den är och acceptera det.
Det är vad jag ska göra nu, "gå vidare" och njuta av det jag har, vara glad över det jag har.
//

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0